Mitt i natten gör tyska Gestapo-agenter en razzia i flera bostäder i Tessenderlo och griper Frederic, Petrus, Frans, Albert och Jozef, som alla är medlemmar i motståndsgruppen BNB. De anklagas för motståndsverksamhet och för att ha hjälpt människor i gömställe, deporteras till Tyskland och skickas till olika arbets- och koncentrationsläger, från vilka ingen av dem återvänder.
När Petrus anländer till koncentrationslägret Buchenwald läser han orden ”Jedem das Seine ” ovanför porten. Men vad har den 18-årige pojken gjort för att förtjäna ett sådant öde? Som cykelmekaniker reparerar han ibland cyklar och motorcyklar åt motståndskämpar och människor i gömställe, men Gestapo kan knappast hitta något annat att anklaga honom för.
Petrus största motståndshandling är hans vägran att förråda sina vänner. Varken hot eller tortyr kan få honom att förråda dem, och hans kamrater i BNB (Belgiska nationella rörelsen) är djupt tacksamma för hans mod, särskilt med tanke på hans unga ålder.
Det brutala tvångsarbetet blir till slut för mycket för Petrus. Eftersom han inte längre orkar arbeta placeras han på en transport för sjuka fångar. Vi vet inte exakt hur han dör, men han var troligen så försvagad att han inte överlevde resan.
För Petrus mor kommer hans arrestering som en total överraskning. Hon vet ingenting om hans engagemang i BNB. Efter kriget blir hon ensam kvar: hennes man hade dött före kriget, och hennes äldste son betalade med sitt liv för sin vägran att tala.
Den här berättelsen översattes automatiskt och kan innehålla fel. Visa den engelska texten
