Maurits Weill (1870, Haarlem), son till butiksinnehavarna Nico Weill och Rosalie Emrik, utbildade sig till konditor, troligen i New York. År 1904 öppnade han Patisserie Américaine på Waterlooplein i Amsterdam och återvände senare till Haarlem. Han gifte sig 1906 med Helena de Vries (1880, Deventer). Från 1920-talet bodde de i Haarlem, senast på Eindenhoutstraat 45. I augusti 1942 var Maurits en av de första judarna från Haarlem som deporterades till Westerbork; hans hus beslagtogs och plundrades. Helena, som var vid bräcklig hälsa, stannade i Amsterdam hos släktingar och fick medicinsk vård fram till sin deportering. I februari 1943 skickades även hon till Westerbork och därefter till Auschwitz, där hon mördades. Maurits omkom också i Auschwitz. Båda kom från stora judiska familjer av köpmän och yrkesmän, varav de flesta inte överlevde Shoah.
Den här berättelsen översattes automatiskt och kan innehålla fel. Visa den engelska texten
