Nathan och Heintje var religiösa judar som uppfostrade sina sex barn (varav två dog unga) i judiska traditioner. Nathan var en aktiv medlem av den judiska församlingen i Lochem och var ordförande i Gewre Talmoed Thora, en bibelstudieförening, medan Heintje samlade in pengar 1922 till offren för pogromer i Ukraina och var ordförande i Bigdei Koudesj, som förvaltade rituella föremål i Lochems synagoga. Utanför den judiska församlingen var Heintje engagerad i den kommunala kommittén för att förhindra skolk från 1923 till 1935. I april 1942 flyttade Nathan och Heintje till Zwolle för att bo tillsammans med en dotter och svärson, men tvingades flytta till Amsterdam åtta månader senare. Trots att de arbetade för Judiska rådet deporterades de till Westerbork den 25 maj 1943 och sedan till Sobibor, där de dödades vid ankomsten den 23 juli 1943. Deras söner Manuel och Simon Philip gick samma öde till mötes samma dag, medan sonen Salomon mördades tidigare i juli. Deras barn Aaltje, Alexander, Rika och Rosette överlevde kriget i gömdhet.
Den här berättelsen översattes automatiskt och kan innehålla fel. Visa den engelska texten
