Elisabeth Andriesse växte upp i Vlissingen. När hon var omkring femton år bestämde sig hennes far för att flytta till Belgien. I Antwerpen gifte sig Elisabeth med Pinkas Spira, en polsk man, och paret fick en son, Jean. Eftersom Pinkas stannade kvar i Belgien efter att hans uppehållstillstånd på 10 dagar hade löpt ut blev han statslös. På grund av sitt äktenskap delade Elisabeth denna status. Därför fick hennes familj inte passera den franska gränsen. Hennes föräldrar och hennes bror Lou fick göra det. De reste vidare till Nederländska Ostindien och hamnade så småningom i japanska läger. Elisabeth, Pinkas och deras son återvände till Antwerpen och bodde på Herculusstraat 1 i Berchem. Hösten 1941 lyckades de i hemlighet ta sig till den fria zonen i Frankrike. Men inte heller där var judarna säkra. De gjorde allt för att fortsätta sin flykt.
Pinkas lyckas ta sig över Pyrenéerna till Spanien. Elisabeth och Jean faller i händerna på ett oseriöst nätverk av passeurs. De fångas under sitt första försök att fly, men släpps i utbyte mot stora mutor. Ett andra försök visar sig vara ödesdigert: de grips och transporteras till Drancy. Därifrån avgår de med den 76:e transporten till förintelselägret Auschwitz-Birkenau, där de omedelbart dödas. Elisabeth är 36 år och Jean 6. Ingrid Vander Veken har skrivit den gripande boken "Verloren" (Förlorad) om Elisabeth Andriesses och hennes familjs tragiska krigsupplevelser. (Pelckmans, ISBN 978 94 6434 161 4).
Den här berättelsen översattes automatiskt och kan innehålla fel. Visa den engelska texten
