Vad är de gyllene stenarna i trottoaren?

De blanka fyrkanterna i trottoaren är Stolpersteine. Ordet är tyska och betyder ”snubbelsten”. Många i Nederländerna säger struikelsteen. Varje sten är ett minnesmärke över en person som förföljdes av nazisterna. Metallen är mässing, inte guld, men den ser gyllene ut när den har blivit polerad.

Vad är en Stolperstein?

En Stolperstein är ett betongblock på cirka 10 gånger 10 gånger 10 centimeter med en mässingsplatta ovanpå. Texten präglas in i mässingen för hand, bokstav för bokstav. Sedan 2005 tillverkas stenarna för hand av skulptören Michael Friedrichs-Friedlaender i Berlin. Den tyske konstnären Gunter Demnig startade projektet 1992.

Det finns stenar för alla grupper som nazisterna förföljde mellan 1933 och 1945. Bland dem finns judar, sinti och romer, personer som förföljdes av politiska skäl, motståndsmän, homosexuella män, Jehovas vittnen, offer för “eutanasi”-morden på sjuka och funktionshindrade, tvångsarbetare, deserterare och samvetsvägrare, med flera. Stenar läggs också för personer som överlevde, till exempel genom att fly eller gå under jorden, så att familjer visas i sin helhet.

Varför ligger de i trottoaren?

En sten ligger framför det sista hem som personen fritt valde, innan hen tvingades flytta, gick under jorden eller greps. Ibland ligger den framför en arbetsplats eller en skola. Stenarna ligger i jämnhöjd med trottoaren, så man snubblar inte på dem fysiskt. För att läsa namnet måste man böja sig. Demnigs poäng är att man snubblar med huvudet och hjärtat. Familjer får stenar bredvid varandra, så att de är samlade igen framför sitt hem.

Varför blänker de?

Mässing blir matt utomhus. Den blir brun och sedan mörk. På livliga gator polerar förbipasserandes skor stenarna, så att de blänker. På andra platser behöver de rengöras. Vem som helst får rengöra en Stolperstein; ingen tillåtelse behövs. Stenarna bör rengöras minst en gång om året. Läs hur på sidan om rengöring.

Hur många finns det?

Det finns mer än 100 000 Stolpersteine, i cirka 30 europeiska länder. I Nederländerna och Belgien tillsammans finns det enligt Stichting 18 September mer än 15 600. Privatpersoner och lokala grupper begär stenarna och betalar för dem, bland dem släktingar, invånare, skolor, lokala stiftelser och hembygdsföreningar.

På kartan kan du söka på namn, gata eller stad och se vem som minns på en adress.